Skydda de immateriella rättigheterna genom avtal

Visste du att så mycket som 80 % av ett företags värde kan bestå av immateriella rättigheter som patent, varumärken och know-how? I denna blogg utforskar vi hur dessa osynliga tillgångar kan skyddas och utvecklas för att maximera företagets värde. För att på bästa sätt säkra och utveckla de immateriella tillgångarna är det viktigt att, där det är möjligt, registrera dem, men vissa tillgångar kan även skyddas genom olika avtal.‍

‍Ansvaret för att avtalets innehåll är tydligt ligger på avtalsparterna

‍Den svenska lagstiftningen innehåller inte någon detaljreglering av vad avtal ska innehålla. Det råder alltså till stor del avtalsfrihet. Det innebär att ett stort ansvar läggs på parterna att se till att avtalen är tillräckligt tydliga och anger det som man kommit överens om. Det är därför rekommenderat att noga tänka igenom vad som ska gälla och ange det i avtalet.

Avsaknaden av detaljreglering innebär att det, med några undantag, inte uppställs några direkta krav för att avtalen ska anses vara giltiga och bindande. Muntliga avtal gäller i allmänhet. Någon registrering av avtalen är inte heller nödvändig i de allra flesta fallen. Ur bevissynpunkt är det ändå rekommenderat att avtalen är skriftliga och att parterna registrerar eventuella överlåtelser av immateriella rättigheter hos Patent och Registreringsverket (PRV) i de fall som detta är möjligt.

‍Arbetsgivaren bör säkra rätten till immateriella rättigheter som skapas i anställningsförhållanden

‍I det dagliga arbetet på ett företag skapas det regelmässigt immateriella rättigheter av arbetstagare som arbetsgivaren vill kunna ta del av.

Utgångspunkten i svensk rätt är att immateriella rättigheter tillkommer den fysiska person som har skapat verket, gjort uppfinningen eller skapat mönstret (upphovsrättsinnehavaren i förhållande till upphovsrätt, uppfinnaren i förhållande till patent och formgivaren i förhållande till mönster).

Det har i svensk rätt utformats vissa allmänna principer som innebär att arbetsgivaren i vissa fall ändå ska ha rätt till immateriellarättigheter som skapas av arbetstagaren. Exakt under vilka förutsättningar som användande får ske är dock oklart. Det är därför rekommenderat att dessa rättigheter behandlas redan i anställningsavtalet. Anställningsavtalet bör vara utformat så att det säkerställer att immateriella rättigheter som skapas inom ramen för anställningsförhållandet övergår till arbetsgivaren.

I vissa fall finns det dock särskilda lagbestämmelser som reglerar arbetsgivarens rättigheter. Bland annat gäller följande:

• Vad avser upphovsrätten till ett datorprogram som skapas av en arbetstagare som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår rätten till arbetsgivaren om man inte avtalat om något annat.
• Vad avser patent har arbetsgivare enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU) vissa rättigheter till patenterbara uppfinningar som tas fram av en arbetstagare. Lagen gäller (med vissa undantag) om inget annat har avtalats. Något förenklat kan man säga att lagen delar upp uppfinningarna i tre kategorier.

I den första kategorin faller uppfinningar i ett anställningsförhållande där den anställde forskar eller gör nya uppfinningar. I dessa fall har arbetsgivaren rätt att helt eller delvis träda in som innehavare av uppfinningen.

I den andra kategorin faller uppfinningar som inte är forskaruppfinningar enligt den första kategorin men faller under arbetsgivarens verksamhetsområde. I dessa fall har arbetsgivaren rätt att nyttja uppfinningen i sin verksamhet.

I den tredje kategorin ryms uppfinningar som faller under arbetsgivarens verksamhetsområde men som inte tillkommit i samband med anställningen. I dessa fall har arbetsgivaren enbart företrädesrätt att träffa avtal med arbetstagaren om rätt till uppfinningen.

Det finns särskilda bestämmelser i lagen om när arbetsgivaren ska meddela arbetstagaren om nyttjandet samt om vilken ersättning som ska utgå.

Det är viktigt att notera att det endast är arbetstagare som omfattas av lagbestämmelserna. I de fall arbetsuppgifter utförs av konsulter bör företaget som anlitar konsulten därför upprätta ett uppdragsavtal som tydligt reglerar de immateriella rättigheterna för att säkerställa att rättigheter hamnar i bolaget och inte hos enskilda konsulter eller konsultfirman.

‍Avtalet måste tydligt ange vad som överlåts

‍I samtliga fall när man ingår avtal är det viktigt att avtalen är tydliga och noga specificerar vilka rättigheter som övergår från upphovsmannen. När det gäller upphovsrättigheter är det dock särskilt viktigt att tänka på att vara tydlig. Avtal om sådana rättigheter tolkas nämligen till upphovsmannens fördel, om avtalet är otydligt. Sannolikt kommer även andra avtal avseende immateriella rättigheter att tolkas restriktivt om det inte tydligt framgår att det rör sig om en fullständig överlåtelse.

Det är också viktigt att se till att avtalen innehåller bestämmelser om att den som övertar den immateriella rättigheten (förvärvaren) har rätt att göra ändringar och överlåta den immateriella rättigheten vidare. Om inget annat är avtalat gäller nämligen, som utgångspunkt på upphovsrättens område, att ett upphovsrättsligt verk inte får ändras eller överlåtas av den som har förvärvat upphovsrätten.

‍Sekretessavtal är viktigt för att skydda ”know-how”

‍Kunskap inom ett företag kan ha ett stort värde för att företaget ska kunna konkurrera på marknaden, t.ex. i form av vetskap om branschförhållanden, kundregister, produktionsmetoder, tillverkningsprocesser, marknadsföring och affärsstrategier. Sådan kunskap (generellt betecknad som know-how) är ingen renodlad immateriell rättighet i sig. Det är därför inte möjligt att få ensamrätt till informationen på samma sätt som när man registrerar ett patent, varumärke eller mönster eller skapar ett upphovsrättsligtskyddat verk.

Know-how kan i vissa fall skyddas som en företagshemlighet enligt lagen om företagshemligheter (FHL) om ett avslöjande av informationen kan leda till skada i konkurrenshänseende. En generell förutsättning för att lagen ska vara tillämplig är att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen. Innan en part delar affärskritisk information med en tredje part är det därför viktigt att ingå ett sekretessavtal för att se till att informationen inte sedan utnyttjas av den tredje parten.

‍Utformning av sekretessavtal är avgörande

‍Det finns inget formkrav för att sekretessavtal ska vara giltiga. Även muntliga avtal gäller alltså, men det rekommenderas starkt att avtalen upprättas skriftligen.

Ett sekretessavtal som ingås mellan två olika företag bör vara utformat så att det omfattar de anställda och eventuella konsulter som får del av informationen och att se till att företaget som ingår sekretessåtagandet ansvarar för dessa personers agerande. Det bör också noga anges vilken information som en part är skyldig att hemlighålla enligt avtalet. Eftersom det kan vara svårt att fastställa hur stor skadan blir i pengar i de fall som någon bryter mot ett sekretessavtal kan man överväga att ta in en bestämmelse som anger att ett vite (ett standardiserat belopp) ska utgå vid överträdelse av avtalet. Övriga punkter som regelmässigt brukar tas med i ett sekretessavtal är:

• Undantag från sekretessåtagandet, t.ex. om utlämnande måste ske enligt tvingande lag eller ett slutligt avgörande av en domstol.
• Begränsning av vilken personkrets inom företaget som ska ha rätt att ta del av informationen.
• På vilket sätt informationen rent tekniskt och säkerhetsmässigt ska skyddas.
• Påföljder vid brott mot avtalet.
• Hur länge avtalet ska gälla och hur länge informationen ska skyddas efter avtalets upphörande.
• Vilken lag som ska gälla för avtalet (om parterna kommer från olika jurisdiktioner) samt hur tvister ska avgöras.
• Hur sekretesskyddad information ska hanteras när avtalet upphör att gälla, t.ex. vad avser återlämnande av information.

Exakt hur avtalet ska utformas måste bedömas utifrån förhållandena i det enskilda fallen men sekretessavtal är enligt vår erfarenhet mer eller mindre standardiserade och de flesta avtalen brukar vara ganska likartade.

‍Samarbeten som omfattar immateriella rättigheter är komplexa

‍När flera företag samarbetar uppstår ofta immateriella rättigheter. Det är rekommenderat att man redan från början tänker igenom hur dessa immateriella rättigheter ska hanteras. Det är möjligt att gemensamt äga rättigheterna. I vissa situationer kan det dock vara bättre att en av parterna innehar rättigheten och att den andra parten ges en rätt att nyttja den immateriella rättigheten (en licens). I de fall som samägande ska ske behöver man bland annat fundera kring hur kostnader ska regleras och hur parterna gemensamt ska förvalta de immateriella tillgångarna samt vad som ska hända om parterna inte kommer överens.

Det är också viktigt att noga tänka igenom och reglera vad som ska hända med bakgrundsinformation som parterna tar med sig in i projektet, dvs. sådan information eller immateriella rättigheter som endast den ena parten förfogar över när samarbetet inleds, och under vilka förutsättningar som den andra parten ska få använda sig av sådan bakgrundsinformation.

Dessa frågor kan vara relativt komplicerade och det kan vara bra att koppla in en jurist som hjälper till med upprättande av samarbetsavtalet och som särskilt beaktar de immateriella rättigheterna.

‍Ta hjälp av en jurist för att undvika kostsamma tvister

‍Sammanfattningsvis kan det vara fråga om flera olika avtal som bör finnas på plats för att säkra immateriella rättigheter och företagsintern information. Om nödvändiga avtal har upprättats som tydligt reglerar vad som ska gälla så kan det öka bolagets värde vid en eventuell framtida försäljning. Var därför noga med att redan från början fundera kring dessa frågor och se till att upprätta skriftliga avtal som tydligt anger vad som gäller. Därför kan det vara klokt att ta hjälp av en jurist för att undvika kostsamma tvister på sikt. Du är alltid välkommen att kontakta någon av våra jurister på Groth & Co.